Kinadagbok Dag 17 - Söndag

Idag var Jonathan, Tim och jag uppe i vad som kallades ”2:nd abbot Temple”, vilket låg uppe på ett berg så man fick ta en sittlift upp. Väldigt läskigt i sittliften måste jag säga. Kändes som om linorna kunde gå av när som helst och man handlöst skulle falla mot sin död, eller åtminstone bryta några ben. Om jag minns rätt vad Tim berättade om historien bakom detta tempel så var det till för att Dharma skulle kunna vila. Dharma var Buddhas följeslagare i över 10år. En dag frågade Dharma om Buddha kunde lära honom kung fu, men Buddha litade inte riktigt på Dharma trots att han varit Buddhas följeslagare så länge. Buddha sa då att han skulle lära Dharma kung fu när det började snöa rött, ungefär som vårat ”när elefanter börja flyga”. En dag när det snöade, klättrade Dharma upp på någon bergsplatå ovanför Buddha och högg av ena armen så att blod som kom, färgade snön som snöade, röd när det dalade ner kring Buddha. Då började Buddha lära Dharma kung fu och det verkar ha varit detta berg som de klättrade upp för strax efter Dharma högg av sig armen. Så byggdes även templet.

Huvudbyggnad i 2:nd Abbot Temple

Trappa med träd i i bergen runtom 2:nd Abbot Temple

Väl uppe på berget hade vi fantastisk utsikt över de omgivande bergen. Det gick även att klättra vidare längre upp i berget i form av stentrapport vilket vi gjorde. Även om trapporna var någorlunda breda, så hade de inget räcke och berget sluttade rakt ner precis bredvid trapporna, så man höll sig alltid längst in även om det fanns gott om plats. Vi träffade även på några kineser som frågade om de fick ta kort på mig tillsammans med dem (Tim fick översätta), för att de tyckte jag såg så ”exotisk” ut. Dessutom var det några andra kineser (åter igen Tim som översatte) som tyckte att jag såg ut som Dharma reinkarnerad, även det ganska så roligt.

Vid 11-tiden åkte Chen och jag till ZhengZhou. Tåget gick 14.20. Nu ligger jag på tåget och skriver. Har redan hänt en del intressanta saker. Jag har suttit o pratat engelska med en kines i samma sovrum. Vi förstod varandra någorlunda ok, även om hans engelska ibland var väldigt svårt o fatta. Jag har även bytt plats med en mamma och dess barn till ett annat sovrum eftersom jag hade en säng på botten med gott om plats, medan de hade en mittensäng som man fick klättra upp till där det inte ens gick att sitta rakt upp i. Tänkte vara lite snäll där. De har även en cool tv i varje rum som hänger på väggen. Skall ta o göra lite nudlar nu med. Det finns någon slags automat med hetvatten som man kan använda.

Det är märkligt hur man kan stifta nya bekantskaper. Det började med att jag tog fram mitt lilla skissblock och började skissa av en dam i ett medelstort sällskap som delade mitt nya sovrum och sovrummet bredvid. En äldre man i översta slafen, som inte var med i sällskapet blev intresserad av vad jag höll på med och låg o kollade ett tag innan han klättrade ned och satte sig på en stol bredvid mig och även började prata med mig. Givetvis på kinesiska som jag inte förstod någonting av. Som vanligt var jag den enda utlänningen i vagnen, ja nästan hela tåget skulle jag vilja säga. Att jag dessutom är mörkhyad gör det mig ännu ovanligare vilket i sin tur gjorde kineserna ännu mer nyfikna, så till slut var det en hel skara på säkert 7-8 personer som satt i sängar o stolar runt omkring mig och bläddra de i mina ord- och frasböcker för att jag skulle förstå vad de sa. Det gick långsamt, men det gick, och kul var det!

Äldre nyfiken man på tåget

Den tjusiga och mycket trevliga tågvärden

Eftersom det var kul gick även resan relativt snabbt. Sedan slutade det med att jag satt de 4 sista timmarna och försökte lära en kvinnlig tågvärd engelska, som var något yngre än mig. Vi pratade om allt möjligt men det intressantaste ämnet handlade om kärlek och giftermål. Slutade även att jag fick ett telefonnummer och email-adress för att hon ville att jag skulle lära henne engelska:P. Hur som helst var tågresan jätterolig!

Hotellet vi skulle bo några dagar i Beijing var ett jättefint hotell! Hotellet hette ”Redwall Hotel”. När vi dumpat våra saker tog vi en taxi några minuter till en gata med bara restauranger på. Småmen väldigt mysiga och överallt hängde massa röda lmapor utanför. Tror jag såg något reportage på TV:n i Shaolin om just denna gata. Det var något de röda lamporna symboliserade, men kommer inte ihåg vad. Vi käkade iaf något som var väldigt roligt och tydligen grymt poppis på vintern. Ett stort hål i bordet där det på golvet under, stod en gasolplatta. På plattan sattes sedan en rund balja i stål som satt fast i hålet på bordet. Baljan var delad i 2 delar med massa soppingredienser som kokade. I ena delen var det en mild soppa. Andra var det något starkare. Till detta fanns på ett papper, ett 100-tal ingredienser att köpa till som man fick in på fat som man sedan hällde ner i baljan så att de kokade och blev redo för att ätas.

Chen lägger i kött i soppan

Massvis med god mat som väntas på att hällas i i soppan

Till detta fick man även någon slags dipp och doppa de färdigkokta ingredienserna innan man åt dem. Mycket gott och väldigt roligt och annorlunda. Till detta drack jag öl och efter vi ätit var kl. 2 på natten, så raka vägen i säng.