Kinadagbok Dag 2 - Lördag

Vi kom fram till flygplatsen i Beijing vid omkring 12 tiden på dagen, kinesisk tid vilket motsvarar 6 på morgonen i Sverige. 6 timmars mellanskillnad är det. Det var den mest enorma flygplatsen jag någonsin sett men den absolut lättaste och mest logiska att hitta i. Varför? Jo, det fanns nämligen bara en enda väg att gå för dit man skulle; i vårt fall ut. Däremot, för att få vårt baggage var vi tvungna att ta någon sorts tunnelbanevagn som åkte på räls som liknar rälsen för en åk-attraktion på Liseberg. I spårvagnen totalt fick det plats cirkus 50pers och varje spårvagn bestod av två vagnar. Fastän den åkte ungefär lika snabbt som en vanlig spårvagn, så tog det ändå ungefär 5minuter innan vi var framme vid rullbanden där bagaget kom och då befann vi oss fortfarande på flygplatsen, så ni kan tänka er hur enorm den verkligen var.

Tunnelbanevagn på flygplatsen

Vårt tåg till Zhengzhou gick inte förrän 22.30 så vi hade alltså 10 timmar dödtid att slå ihjäl. Vi tog en taxi in i Beijing och dumpade först av Chen som skulle till sin syster och hämta tågbiljetterna och sedan möta upp han på tågstationen vid kl 20. Cha och jag åkte vidare till tågstationen där jag återigen möttes av synen av den största tågstation jag någonsin sett. Både utvändigt och invändigt. Där låste in våra väskor i stora förvaringsskåp. Det var kaos både utanför och innanför i tågstationen med alla människor. En väldigt varierad blandning på stilar och människor som skar sig mot 2008talets teknologiska ålder. På ena sidan av spektrumet kunde man hitta ungdomar och vuxna klädda ungefär som oss i nutid. Människorna på andra sidan av spektrumet bestod av 1500talets kinesiska tidsålders kläder och tyväskor o korgar fulla med ris eller grödor som skulle fraktas. Dessutom strömmade det fullt med folk ut och in genom tågstationen. De tog aldrig slut, vilket är förstående då tågen gick till alla delar i hela Kina; kortdistans som långdistans.
Lägg även till att ingen där troligen kunde någon engelska och jag var den enda utlänningen så långt ögat nådde. Kan säga att jag fick väldigt många blickar på mig som följde minsta rörelse jag gjorde, tills jag försvann ut ur deras synfällt. Kineserna är inte heller direkt blyga som i Sverige, utan skäms inte för att sitta o stirra på en. Dock var det med aningen nyfikna blickar eftersom det antagligen inte var så jättevanligt att turister åker tåg om än mer, färgade turister.

Ena tågstationen på Beijing

Cha och jag åt på stationen och jag visste inte vad jag skulle beställa, så lät Cha beställa först. Han valde stark tofu, någon grönsaksrätt och ris. Jag tog någon fisksoppa med tofu och ris. Det roligaste till skillnad från Sverige är att fiskarna i soppor och maträtter är hela (inkluderat huvud och fenor), förutom en vanlig rensning. Dessutom simmade fiskarna jag fick i ett litet akvarium jämte köket innan kockarna tog dem och lagade till dem åt mig. Tänkte för mig själv; vad har jag gett mig in på?
Att ha levande mat som man lagar till; speciellt fisk och vissa sjödjur är tydligen vanligt i asiatiska länder. Detta för att de skall vara färskt och även att maten håller sig längre om den får leva tills den blir tillagad. Maten gick ner och det var faktiskt rätt gott förutom att det var väldigt mycket ben i fisken och det gäller inte heller får man vara en finsmakare nere i Kina.
Efter vi ätit tog vi en taxi och åkte vidare på lite sightseeing där vi till slut hamnade på ett stort tog. Först trodde jag att det var Röda torget, men visade sig senare att det var Tiananmen Square. Där var det aningen mer utlänningar, men fortfarande fästes blickarna på mig. Man kan nästan säga att det kändes som om jag var värsta kändisen. Vissa tog tom kort på mig lite diskret, men en man och en kvinna tog verkligen priset. Utan att bry sig ställde de sig rakt framför mig, tog ett kort på mig och gick sedan iväg. Jag blev inte arg eller något utan tyckte det snarare var ganska underhållande. Och när folk tog kort på mig blev det som en kedjereaktion så fler blev nyfikna på vad som föregick.

Tiananmen Square

Tiananmen Square

Nu fick jag för första gången reda på i verkligheten hur patriotiska kineserna egentligen är.
Det var någon flaggceremoni för att hedra en ledare som låg begraven där. Denna ceremoni skedde en gång på morgonen då de hissade upp flaggan och på kvällen när flaggan hissades ner, när solen gått ner (ca kl20). Kineser kom hit varje morgon och kväll och kunde vänta i timmar för att få se denna ceremoni. Runt omkring flaggan stod vakter som inte fick röra på sig. De hade stått där minst 2,5 timmar på samma plats helt still då de redan stod där när jag och Cha kom dit. Innan flaggan hissades ned var det fullsmockat med folk. Ett extremt stort vaktpådrag sattes även igång. I en kvadratisk omkrets på ca 100m/sida, stod vakter i alla riktningar runtom flaggan. Gissar på ett 30tal vakter eller fler. Cha och jag hade stått upp och väntat ca 1,5 h bland allt folk innan det hela sattes igång. Skulle precis ta ett kort när flaggan hissades ner, när någon äcklig turist använde mitt huvud som stativ för sin kamera. Jag flyttade på mig, stod o blängde ett tag (det vi svenskar är bäst på) och när jag skulle ta kortet, hade jag missat hela alltet och flaggan var redan nerhissad. Jag var mindre glad kan jag säga.

Tiananmen Square

Tillbaka till tågstationen där Chen stod och väntade. Vi tog in i ett s.k väntesalong där man tydligen betalade en lite summa beroende på hur lång man skulle vara där, för o få sitta o vänta vid ett bord eller om man ville hyra ett rum med säng och tv. Detta rum var endast så litet att en 90säng + bord med tv 20” fick plats. Inget mer. Jag och Chen passade på att äta och denna gång blev det ännu märkligare mat. Vi båda tog nudlar med kött i. Köttet var typ som om dom tagit en fläskkotlett och bara hackat sönder det i mindre bitar, med ben och allt och slängt i. Förutom det beställde vi in ankägg som var halvkokta och salta och någon kryddaktig gelesak som jag inte vill veta vad det var gjort på. Men allt var ändå som sagt någorlunda gott, även om väldigt annorlunda mot den mat man är van vid i Sverige. Dessutom skiljde sig maten avsevärt jämfört med vanliga kinarestauranger i Sverige. Totalt annorlunda mat.

Det blev dags o borda tåget och när vi kom till tunnelbanan blev jag åter igen slagen av häpnad. Mitt inne i tunnelbanan jämte det fruktansvärt långa tåget, stod det ett gäng splitternya sportbilar parkerade. Ofta det står bilar parkerade i en tunnelbana om än mer fråga hur tusan dom fått ner bilarna där.
Nu ligger jag här i den mest märkligaste sovkupén i mitt liv. Även den första sovkupén i hela mitt liv. Den bestod av 6 sängar totalt; 3 våningssängar på varje sida. Den som låg högst upp fick klättra på de övriga sängarna för att lyckas komma till sin. Det fanns inte heller några dörrar, utan man sov helt öppet. Dags att även sova för min del nu. De andra har redan somnat.

Sovvagn på tåget