onsdag 10 september 2008

Klimakteriekärringar och Gladtanter

Var på bio i helgen tillsammans med Louice och såg på Arn 2. Ungefär in i halva bion blev jag så sjukt nödig, ja ni vet när man typ knappt kan sitta still. Men försökte ändå hålla mig in i det sista men klarade inte riktigt sista delen av filmen så fick ju givetvis springa ut på toa. Som tur var satt vi 4e innerst på raden, dvs att jag bara behövde passera 4 personer. Jag väntade till det var ganska så händelselöst i filmen för att inte störa för mycket och reste mig. Tittade på personen som satt till höger och bad om att få komma förbi.
Det var då det hände. Istället för att resa sig, sitter personen i fråga kvar och bara stirrar på mig med värsta arga blicken som om jag slagit hennes unge eller något. Först efter att suttit o stirrat på mig en 10-20 sekunder reste hon sig muttrande upp och de andra tre (de verkade vara ett sällskap) reste sig med under en del muttrande. Det hela tog ca 5sekunder att passera alla. På tillbakavägen gjorde jag likadant. Väntade tills det var en dipp i spänningen i filmen och frågade och ursäktade mig vänligt om att få komma förbi varpå den andra damen reste sig efter mycket muttrande och åter igen mer arga blickar, kan nog även minnas att jag hörde något slags svordonsliknande ord när jag tackade för att få komma förbi. Lika sur som vanligt var surkärringen som satt brevid mig på tillbakavägen. Deras båda män verkade ta det något bättre.

Min första tanke; klimakteriekärringar som är bittra på allt. Lixom hur farligt är det egentligen o ställa sig upp 5sekunder och fortfarande kunna se filmen. Värre för dem raden bakom som inte såg något under tiden.
Dagen efter eller någon dag ytterligare fick jag ännu en arg blick av någon sur bitterkärring som hade bestämt sig o gå rakt fram i folkvimlet inne i stan och inte väja för någon medan jag kom och sneddade förbi precis framför näsan på henne. Då va hon inte glad.

Dessa tanter kan ju inte ha för roligt liv om dom blir arga o sura på sådana småsaker lixom. Finns så mycket mer befogade saker o bli sur över alltså.


I kontrast till detta, så har vi den utåtriktade gladtanten som jag stötte på häromdagen på Netto. Helt sonika kommer hon fram och pekar på dillen och säger att "Dill är bra. En näve dill varje dag är nyttigt". Går sedan iväg för att sedan komma tillbaka kort därpå och denna gång meddela att russin oxå var bra o att hon brukade ha dem i gröten.

Inga kommentarer: